Diskbråck igen

maj 22, 2025

Ja vad har hänt sedan senast? Jo jag har tränat en del, sprungit mestadels, tränat med Skilla, börjat hundkurs som är himla roligt. Vi har tränat lite trix, lite slappna av när andra hundar är med och ha kontakt fastän det är annat som frestar.

Jo just ja.. Så har jag fått diskbråck, igen..

Jag har ju haft besvärligt med ryggen till och från sedan diskbråcken för 7 år sedan. Men tycker att jag kunnat vara väldigt aktiv så jag har varit mycket tacksam för det. Ryggen och framförallt nervsmärtan i benet har ibland varit riktigt jobbig, till exempel har inte klarat av att tävla på cykel för det har retat upp smärtan som fan. Vissa andra grejer har varit jobbiga också. Nervsmärtan har kommit och gått lite beroende på vilken typ av belastning helt enkelt.
Jag har kört på med bålövningar, alltså övningar för magmuskulatur, ryggmuskulatur och höftmuskulatur så jag är så jävla less på dessa. Jag har försökt med styrketräning med vikter men oftast bara fått mer ont och fått varit väldigt försiktig.
Men jag började iår eller var det kanske förra året, springa mer för jag tyckte faktiskt att det funkade bra för ryggen. Iår har jag kommit upp i okej distanser, har sprungit någon 3 milare och några 2 milare som mest och det tycker jag har gått bra. Inga problem alls med ryggen, snarare med andra saker.

Men förra helgen började jag få mer ont i ryggen och det gjorde att jag spände mig och dessutom fick rejäla besvär med ordentlig huvudvärk några dagar, typ migränhuvudvärk, men jag tyckte att ryggvärken ändå var på en okej nivå. Dock under lång tid har jag inte kunnat sträcka på mig ordentligt utan att ta stöd av någonting så jag suttit en stund, så nja, ryggen har inte varit sådär superbra kanske..

Men i lördags sprang jag 2 mil trots att ryggen på morgonen krånglat som fan, tyckte ändå det gick okej att springa och det var så skönt att få vara ute i skogen i finvädret. Jag var på spårkurs och gick i skogen på söndagsmorgon och det gick bra ändå. Men så skulle jag ut och springa på eftermiddagen, tog första löpsteget och fan! helvete vad ont det gjorde i ryggen, tänkte att det ger väl med sig och försökte ta mig framåt men fan vad ont det gjorde, lyckades ta mig hemåt igen och hade panik över smärtan.
Tyckte sedan smärtan la sig lite och jag tänkte att en promenad med Skilla kan jag väl ta, så jag haltade mig ut, tog mig väl 500 meter och fick mer och mer panik över smärtan så jag vände och skulle gå hemåt. Vred lite på huvudet när jag skulle gå över vägen och någonting mer hände i ryggen, jag trodde fan inte jag skulle lyckas ta mig över väghelvetet alltså. Så jävla ont hade jag.
Ringde Kim som fick hämta mig, stod på knäna i bilen och fick alltså skjuts typ 400 meter hem, helt jävla absurt.

Sen har det varit några dygn med paniksmärta, har sovit sittandes och kramat vänster ben nära kroppen. Helt jävla förjävligt. Aldrig någonsin haft så ont i hela mitt liv. Förra diskbråcket var inte alls såhär.
Då hade jag två diskbråck, ett på 6 mm mot vänstersida L4-L5 och ett på 10mm på högersida mot L5-S1, det var det jag hade nervsmärta av då. Det tog några månader och sedan var jag bra. Jag hade stora besvär med att gå och tappade styrkan och känseln i vaden ett tag.

Nu har jag rejäla smärtlindrande mediciner, jag har morfin fast det tar jag bara i akutsituationer och de har blivit färre tack vare kontinuerlig smärtlindring med gabapentin, paraflex, ibuprofen och alvedon. Det är några tabletter jag äter varje dag. Imorse vaknade jag och hade äntligen lyckats sova ganska bra, men då hade smärtlindringen gått ur och smärtan var där igen.

Jag har sockerdricka lateralt, alltså utsida vänster lår, vad och fot, alltså enligt S1 dermatom, jag har tappat styrka i vänster vad. Men jag tror nog och hoppas att det ska ordna sig. Det har inte gått så lång tid och jag avlastar och gör det jag kan, så det ska nog gå bra.

Det blir en märklig sommar detta, men det finns värre saker att dra på sig, det kommer ordna sig.

Skilla har fått lite sällskap av Billy, Leos hund och de leker så himla bra ihop!

Tidigare här i vår har vi byggt staket och jag är innerligt tacksam för det nu när jag inte kan gå så långt och Skilla behöver rastas, då kan jag bara låta henne vara ute och det går bra.