V800, höbärgning och bus!

Jag har köpt en Polar V800. Och jag är riktigt nöjd! Går att simma med, den mäter hur många bröstsimtag och hur många frisimtag man tar, den mäter puls via ett pulsband som både sitter bra och som man kan använda till allt, simning inkluderat. Den mäter steg under dagen och såklart så analyserar den träningen. Den har gps, höjdmätare och mäter även hur man springer, det kallas visst löp-index. Och ja den gör säkert tusen fler saker som jag glömt skriva om. Det enda jag ogillar lite just ju är att den inte riktigt vill synka till min androidmobil, vet inte om jag gör något tokigt eller om det är telefonen..

Men. Jag ska göra en ordentlig genomgång av telefonen och skriva om det här när jag haft den några veckor eller längre. Just nu har jag inte haft den mer än några dagar, hur som helst är jag riktigt nöjd med den hittills!

Och när det är som allra finast väder, ja då ska det ju bärgas hö såklart. Men iår gick det fantastiskt smidigt och jag behövde bara vara med fredag och lördag. Hoppade in och jobbade ett morgonpass på hemtjänsten på fredagmorgon, åt lunch på Golfen, hämtade en färdigservad mtb på sportringen och drog sen vidare till Låka för höbärgning till sent på kvällen. Upp vid elva på lördagsmorgonen, trött som ett as, tog hand om ladandjuren och sen till Låka för att avsluta höbärgningen. Jag sprang bredvid vagnen och såg till att knippena åkte in som dom skulle och sprang även och flyttade knippen på täckten så dom låg i fina rader så det var enkelt för pappa att plocka upp dom.
Gustav och Andreas stod sen inne i ladan när vi kom dit och då såg jag till att knippena hamnade rätt på bandet in i ladan och sen tog dom emot dom och la dom som de skulle ligga.

Finväder har vi gott om! 

 I torsdags provade Mårten och Kim triathlon tillsammans med ett gäng andra motionärer och Rebecka Karlsson som tävlar på hög nivå. Fint väder men jag var trött och sov på stranden istället.

I måndags sprang vi intervaller uppför Kolsvedja och tog sen stigen nerför, jobbigt men samtidigt vet man ju att det är värt det. 

Förra veckan var Mats, min bror här med familj och hälsade på. Dom åkte i måndags och nu dröjer det nog ett halvår iallafall innan man ser dom igen. Mats söner älskar att busa med Kim och jag tror Kim är nästan lika glad i dom.