Fysiskt liv

Jag har något jag behöver skriva om, något jag vill att andra ska få veta. Inte för min skulle utan för deras, jag tror att andra behöver veta att de inte är ensamma. Jag ska skriva om psykisk ohälsa. Det är ett grymt tillstånd, något jag endast önskar min värsta fiende. Jag ska skriva om depression.  Något säkert de flesta vet en del om, något många varit med om, något många har någon i sin närhet har varit med om men något ingen pratar särskilt högt om. Depression dödar en inombords, man liksom bryts ner utan att någon ser och dessutom är man sin egen fiende och vägrar visa upp hur man mår och visar en glad och positiv attityd till människor i sin närhet. Det gör att det blir svårt att bli hjälpt, förbannat svårt. Jag har varit deprimerad och det är som man kan läsa om, allt blir som grått, ingenting känns längre speciellt roligt och jag minns hur det gjorde så jävla ont och hur ensam jag kände mig. Men du/ni är inte ensam/ensamma. Det finns alltid människor runt som bryr sig, so

Sådärja! Då var Harsa ski avklarat för iår, 44km lite drygt sa min klocka och jag tror tiden stannade på strax över 3 timmar. Skidorna var bra, jag var i bra form och vädret var bra, till och med temperaturen var bra! :D Men så är det, jag har alltid, alltid, alltid tur med mina lopp. Mitt första lopp någonsin var Tjejvasan 2012, då var det så bra spår och väder att eliten slog rekord. Cykelvasan därefter levererade också bra väder, alla mina cykelvasor, alla tre har kommit med bra väder. När jag gjorde klassikern var det folk som sa på Vätternrundan att det inte varit så bra förhållanden på 7 år, båda mina vansbrosim har levererat bästa vädret. Öppet spår förra året var en helt fantastiskt skiddag, få minusgader, hårda spår och solklart! Alltså jag vet inte om jag bara har tur eller om det är någon som tycker jag är i så dålig form att jag behöver all hjälp jag kan få :p Men iallafall, Harsa ski idag. Lätta milen och myrslingan x3, jag var orolig inför att ta långbacken tre gån

Idag blev det 45.5 km stakning i Harsa. Myrslingan x5, lätta femton och sen 7.5 runt sjön. Otroligt fint väder och asbra dag! Nu har jag pluggat lite och ska fortsätta med det, sen blir det mys med Kim med kladdkaka och cheeseballs :) I helgen jobbar jag i Harsa men lite mer skidåkning blir det såklart :)  skavsår, jajamän!

'      Nu har anatomikursen börjat på fysioterapeutprogrammet, äntligen någonting intressant! Visst var fysiologikursen intressant men inte som anatomin!Dock är det sjukt mycket jag ska lära mig, men med hårt jobb ska jag bli grym! Jag har även anmält mig till en massagekurs i både klassisk- och idrottsmassage i slutet av mars så då får jag en extra repetition av anatomin sen, det är bra! Grejen är den att vi som fysioterapeuter kan gå den intensivkursen på fyra dagar och bli diplomerade massörer eftersom vi har med oss förkunskaperna i fysiologi och anatomi. Jag hoppas det blir bra!  I tisdags åkte jag hem efter föreläsningen eftersom den slutade redan kl 10 och vi skulle vara lediga på onsdagen, jag hann då åka drygt en mil på stadion på tisdagkväll inklusive några halvbra intervaller och igår (onsdag) hann jag med 3 mil i strålande solsken, på eftermiddagen hoppade jag in och jobbade några timmar på dagis. Dagen avslutades hos brorsan och Annelie där jag

Varför räknar vi upp kostnaderna med allting vi gör? Varför är det första vi tänker på, det som vi måste ge upp, det jobbiga vi måste göra? Jag vet inte. Men jag tror att allt skulle bli mycket lättare om vi började räkna upp möjligheterna. Nyårslöfte för många. Sluta med socker. Varför inte, börja äta mer bättre mat? Det betyder ju samma sak, inte sant? Nyårslöfte för många är även börja träna, det är ju faktiskt åt rätt håll, jo. Men. Vi tänker ganska snabbt på allt det som behöver ges upp, t.ex. lata eftermiddagar i soffan. Varför tänker vi inte mer på det som kanske kommer berika oss i samband med träningen? Kanske att vi kommer möta människor vi inte mött tidigare, kanske vi kommer se platser vi inte sett tidigare, kanske vi kommer lära oss saker om oss själva vi inte annars gjort. Kanske att vi klarar av den där stressen bättre? Kanske att vi helt enkelt kan orka oss upp på det där berget och se saker vi inte sett annars, komma över vardagen? Kanske att vi ändrar våra tankar, ka

Räkna inte kostnaderna, se möjligheterna.