Depression
Jag har något jag behöver skriva om, något jag vill att andra ska få veta. Inte för min skulle utan för deras, jag tror att andra behöver veta att de inte är ensamma. Jag ska skriva om psykisk ohälsa. Det är ett grymt tillstånd, något jag endast önskar min värsta fiende.
Jag ska skriva om depression. Något säkert de flesta vet en del om, något många varit med om, något många har någon i sin närhet har varit med om men något ingen pratar särskilt högt om.
Depression dödar en inombords, man liksom bryts ner utan att någon ser och dessutom är man sin egen fiende och vägrar visa upp hur man mår och visar en glad och positiv attityd till människor i sin närhet. Det gör att det blir svårt att bli hjälpt, förbannat svårt.
Jag har varit deprimerad och det är som man kan läsa om, allt blir som grått, ingenting känns längre speciellt roligt och jag minns hur det gjorde så jävla ont och hur ensam jag kände mig.
Men du/ni är inte ensam/ensamma. Det finns alltid människor runt som bryr sig, som vill hjälpa men som inte vet hur eller ens att det behövs. Jag vet att det är svårt att säga hur det är, jag vet det. Men försök.
Hur jag hittade ut ur min depression, som inte alls var särskilt djup eller allvarlig men som påverkade mig och mitt liv väldigt mycket ändå, var att jag hade ansvar över hästarna, jag kunde inte ligga hemma och tycka synd om mig själv, jag hade ansvar över någon annan som behövde mig. Jag kunde absolut ha åkt dit på ätstörningar, det var nära, det finns en anledning till att jag lärde mig så mycket om kost som jag gjorde. Men det funkade inte att inte äta och ta hand om hästarna, jag behövde energi. Dessutom, började jag träna, till en början för att gå ner i vikt för att jag hatade min kropp men sen insåg jag att det inte var så jag ville ha mitt liv. Jag ville göra saker för att må bra och på så vis lärde jag mig vad som gjorde mig lycklig och nu försöker jag så ofta som det går att göra saker jag älskar.
Jag ska skriva om depression. Något säkert de flesta vet en del om, något många varit med om, något många har någon i sin närhet har varit med om men något ingen pratar särskilt högt om.
Depression dödar en inombords, man liksom bryts ner utan att någon ser och dessutom är man sin egen fiende och vägrar visa upp hur man mår och visar en glad och positiv attityd till människor i sin närhet. Det gör att det blir svårt att bli hjälpt, förbannat svårt.
Jag har varit deprimerad och det är som man kan läsa om, allt blir som grått, ingenting känns längre speciellt roligt och jag minns hur det gjorde så jävla ont och hur ensam jag kände mig.
Men du/ni är inte ensam/ensamma. Det finns alltid människor runt som bryr sig, som vill hjälpa men som inte vet hur eller ens att det behövs. Jag vet att det är svårt att säga hur det är, jag vet det. Men försök.
Hur jag hittade ut ur min depression, som inte alls var särskilt djup eller allvarlig men som påverkade mig och mitt liv väldigt mycket ändå, var att jag hade ansvar över hästarna, jag kunde inte ligga hemma och tycka synd om mig själv, jag hade ansvar över någon annan som behövde mig. Jag kunde absolut ha åkt dit på ätstörningar, det var nära, det finns en anledning till att jag lärde mig så mycket om kost som jag gjorde. Men det funkade inte att inte äta och ta hand om hästarna, jag behövde energi. Dessutom, började jag träna, till en början för att gå ner i vikt för att jag hatade min kropp men sen insåg jag att det inte var så jag ville ha mitt liv. Jag ville göra saker för att må bra och på så vis lärde jag mig vad som gjorde mig lycklig och nu försöker jag så ofta som det går att göra saker jag älskar.
Kommentarer
Skicka en kommentar