Ryggproblem, ischias

Det är en tuff tid just nu. Min ischiassmärta gör det väldigt jobbigt att orka med skolan, speciellt de praktiska momenten och kursen vi har just nu är väl typ vår mest praktiska kurs och även väldigt intensiv. Sjukgymnasten tror att jag har diskbråck men vi vet ingenting förrän jag gjort MR, men oavsett så har jag väldigt ont. Förhoppningsvis ger det med sig av sig själv men eftersom jag haft ont i 3.5 månad nu och bara blivit sämre så har jag föga förhoppningar om att kroppen tar hand om det på egen hand. Men cykla och sitta går ganska bra, så jag är väldigt glad över det iallafall. Men det gäller att sitta rätt, det hjälper rätt bra att vända på stolen så man har ryggstödet framför sig, då är det lättare att få en bra hållning. 

Men det är ett helvete att gå och handla, jag haltar mig fram och efter en stund gör det så ont att jag inte kan stå så då är jag tvungen att liksom sätta mig ner på huk tills det släpper. En bit som vanligtvis tar ca 5min att gå, tar nog mig 15 min just nu eftersom det gör så jävla ont så jag måste pausa hela tiden och dessutom haltar jag ordentligt på grund av smärtan. kul kul.. 

Men jag kan cykla och jag kan sitta och plugga så jag är glad över det iallafall, det hade kunnat vara värre. Ja värre kan det väl nästan alltid vara antar jag i och för sig.. 

Igår var jag på gymmet och körde 20km på spinningcykeln, tog väl ca 35 min så det var ett hyffsat bra pass. Jag har läst att cykling ska vara bra träning för ryggen då kotpelaren avlastas samtidigt som musklerna får träning. Men samtidigt så är det ju en väldigt statisk ställning och jag tror min rygg skulle behöva lite mer rörelse. I söndags gick vi i skogen och då gick jag på sidan om stigen så jag blev tvungen att kliva över mer stenar och liksom variera mig. Det som var bra med att gå i skogen var att när det gör för ont för att stå och gå så kan jag bara lägga mig ner i mossan en stund. På eftermiddagen fick jag massage av Kims mamma och det var nog välbehövligt för jag är tydligen väldigt spänd i kroppen, det är inte så konstigt med tanke på hur ont det gör. Klart jag spänner mig för att komma undan smärtan.

I måndags var det överjävligt, hade så fruktansvärt ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen, Kim åkte ända från Ljusdal för att hjälpa mig komma till akuten och få smärtstillande. Dock avtog smärtan under dagen av sig själv lite. Medicinen hjälper väl inte sådär superbra men kanske lite så jag tar den iallafall. Nu är det en vecka kvar till MR, så det ska jag väl stå ut med.