2020

2019 blev ändå ett bra år. Efter diskbråcket kände jag att jag ville ha revansch, jag ville satsa på träningen, jag ville ge kroppen en chans. Jag hade varit med om hur det var att inte ens kunna gå pga smärta och trodde att jag aldrig igen skulle kunna springa pga att jag fick sådan jävla nervsmärta. Men under förra julen när jag var hemma åkte jag skidor, och trots att det gjorde ont så pressade jag mig att utmana kroppen och jag blev bättre och bättre. Jag är stark i tron att kroppen behöver utmanas och användas. Dock var det nog säkert även det som gjorde att jag fick diskbråcket från början också men å ena sidan så får i princip alla människor diskbråck någon gång. 

Men då fick jag veta hur det kändes att absolut inte kunna använda kroppen och jag älskar att använda kroppen ju! Så då fick jag en sådan motivation att verkligen använda min kropp till det den är skapt för, rörelse! Jag satsade mot Järvhalvmarathon, att jag skulle bli topp 10, jag kände där och då när jag inte ens kunde springa en kilometer pga nervsmärta och att vaden inte gjorde det den skulle., att det kunde bli jävligt tufft. Nerven kunde ju helt enkelt inte skicka signaler så som den egentligen ska, vilket medförde att vaden inte gjorde det den behövde göra.

Men! Jag anmälde mig och jag kämpade. Ja jävlar vad jag kämpade. Jag skulle jobba vintersäsong i Harsa och då kunde jag inte ens gå utan smärta, så jag tvingade mig ut och gå, jag fick sitta ner emellanåt för att slacka på nerven och minska pressen på den, och sen gå igen. Fy fan vilket jävelskap det var. Men när vintersäsongen kom så kunde jag gå. Jag var noga med bålträningen och bestämde mig för att vara duktig med kroppen. Det blev en bra vintersäsong träningsmässigt vad gäller skidåkningen. Och jag kämpade med löpningen och fick resultat! 

Idag kommer jag inte ihåg så noga men jag minns att det var kämpigt men att jag fick bra resultat. Var med lite i löparserien, vilket var riktigt bra för att utmana mig!

Dock mådde jag inte helt bra mentalt ett tag, har en del utmaningar med mig själv ibland men känner att träningen verkligen ger mig en bra chans att tänka hälsosamma tankar och inte bli så destruktiv mot mig själv. Jag känner även att träningen ger mig självkänsla och självförtroende. Den får mig att känna att jag är duktig på något, att jag är stark och klarar det jag utmanar mig till. Samtidigt som jag får tänka igenom saker och ibland utmana mina tankar. 

Sen har träningen gått bättre och bättre, jag har cyklat racer och börjat gilla det mer och mer när jag får upp hastigheten mer och mer. Jag har köpt mig en riktigt bra mtb som är heldämpad. Jag har verkligen börjat gilla löpningen och nu i vinter känner jag att det går riktigt bra för mig med stakningen. Senast igår stakade jag enbart i 42,5km och inkluvise långbacken upp på berget. En dröm jag haft sedan länge att göra det :D

Jag, Mårten och Kim har anmält oss till Lapnia Triathlon i Gällivare 11 juli samt att jag och Kim har anmält oss till IronMan i Kalmar 15 augsuti. Vilket ju såklart gjort att jag satsar och verkligen lägger ner tid på träningen och det ger ju resultat! Det jag saknar i dagsläget är lite mer simträningen och lägga lite mer fokus på styrketräning för att inte få ont eller få skador. 

Jag har även detta år tagit examen och blivit legitimerad fysioterapeut, vilket är awesome! 

Jag har även flyttat hem på "riktigt" efter att i 3 år pendlat fram och tillbaka mellan Ljusdal/Järsvö och Uppsala och inte alls trivts i lägenhet i Uppsala. Och inte riktigt känt mig hemma någonstans och kommit från kompiskrets.. Ja jag är inte så social av mig..

Men nu har jag börjat må riktigt bra, träningen går bra, jag börjar få mer vänner och det är bra mellan mig och Kim. Jag älskar mitt liv helt enkelt. Jag älskar platsen jag bor på, jag älskar att min kropp håller för träningen och blir bättre och bättre, jag älskar alla sporterna jag får chans att hålla på med, jag älskar att jag får jobba med sådant jag tycker är roligt och jag älskar att jag får leva med en person som jag ser upp till, som får mig att vilja bli en bättre person, som får mig att utmana mig själv och som får mig att våga. 

By the way så blev jag nummer 6 på järvhalmaran på 2:25. Inte så pjåkigt efter att ca ett drygt halvår tidigare knappt kunnat gå till mataffären (200m) pga sådan jävla nervsmärta. Det ni!

Jag hoppas 2020 kommer bjuda på många härliga äventyr!

 

De sista bilderna är ifrån längskidåkningen igår i Harsa i strålande solsken och från dagens löpningen till Öjeberget på isiga stigar i ett mulet Järvsö.