Klassikern

Jag har nu kommit en bit på vägen med min klassiker, det enda som återstår är att fullborda ett Vasalopp så är det hela klart. Alltihop började med att jag ville anmäla mig till Vasaloppet eftersom jag hade åkt det 3mil långa loppet och det 4,5mil långa och sträckan som var kvar då var Vasaloppet, så jag anmälde mig men så tänkte jag att då kunde jag ju passa på och göra de tre andra grenarna och därmed göra en Svensk Klassiker och hej och hå så hade jag anmält mig det dem med och nu är det alltså bara Vasaloppet kvar, det lopp jag hade som intention att enbart göra egentligen. Hur det kan bli.
Men det har varit en resa, jag har lärt mig massor, både om mig själv och om sporterna. Jag har inte varit i superform till något av loppen, jag tog mig nog lite vatten över huvudet när jag anmälde mig men jag har ju fixat alla hittills och det är ju vad som räknas. Först ut var cykelloppet, Vätternrundan, 30km cykling. Jag hade åkt ungefär 7 rundor med cykeln som var längre än 1 mil. Jag tror att tre var på 10mil och resten på mellan 4-6mil. Och så cyklade jag till jobbet och sådär. Jag hade haft cykeln i 2 månader och visste nog inte riktigt vad jag gav mig in på. Träningsrundorna var tråkiga, jag cyklade ensam och var ute i flera timmar, två mil tog mig ungefär en timme, jag lyssnade på inspelade radioprogram men dom var inte sådär superroliga kanske. Vätternrundan var sen ruskigt tråkig att cykla och så tog den väldigt lång tid eftersom jag tänkte mig att det skulle vara jobbigare och tog det lite för lugnt. Men vem vet, kanske hade jag inte klarat den alls om jag hade pressat mig mer. Jag kom i mål på 17 timmar och 11 minuter, helt jävla slut. Trött för att inte ha sovit, trött i kroppen och mentalt. Det loppet känner jag mig inte ens stolt över och det är ju självklart dumt att inte göra det men jag gör inte de, tycker liksom inte att jag gjorde något att vara stolt över. Jag tog mig i mål men jag hade ont i kroppen, ett knä blev överansträngt och tiden blev inte den bästa. Hade det varit en vän till mig som sa sådär så hade jag nästan givit han en käftsmäll och sagt till han att sträcka på sig och tänka "Det där gjorde jag fanimej riktigt bra". Men jag och de flesta är så hårda på oss själva..




Nästa lopp var Vansbrosimningen, 3km simning, och till det hade jag förberett mig ganska bra, jag hade gått en crawlkurs och jag hade tränad lite med våtdräkt ute i kallt vatten. Jag tänkte mig att loppet inte skulle bli så tufft och det blev det inte heller, men, jag hade en huvudvärk från helvetet som kom igång några minuter efter start och när jag kom i mål mådde jag så otroligt dåligt. En stund senare spydde jag också. Jag gissar att det berodde dels på dålig mjölk jag druckit på morgonen, men även det otroligt varma vädret och att jag nog drack för lite vatten och var för mycket i solen med min heltäckande våtdräkt.



Loppet jag gjorde senast var Lidingöloppet. 3 mil löpning. Till det hade jag sprungit som längst ca 14km och inte på någon bra tid alls. Jag hade inte dom bästa skorna för löpning heller och dessutom drog jag på mig en rejäl träningsvärk eller vad man ska kalla det på en träning med Gymmix veckan innan, träningsvärk kan man nog inte säga, snarare en överansträngning som inte ville ge med sig. Två dagar innan kunde jag fortfarande inte springa utan att det gjorde riktigt ont i vaden, liksom precis mellan smalbenet och vadmuskeln, den delen som man kan få träningsvärk i om man springer backar eller hoppar mycket. Jag smörjde in med liniment i två dagar och köpte speciella 2XU träningstights som de sa skulle vara bra för återhämtningen. Linimentet gjorde underverk och det gjorde även ont som fan men på lördagen den 27 september sprang jag hela sträckan och det var loppet som gick bäst av de tre gjorda. Jag hade börja läst kursen "Kost och Prestation" och fått reda på en hel del och ändrat min kost då jag insåg att jag inte fick i mig den del kolhydrater och protein jag behövde, jag kolhydratladdade bra hela veckan, någon dag gick väl sämre men allt som allt så låg jag på ett bra överskott, ca 100g tror jag. Jag hade mentalt delat upp loppet i tre delar. Första milen tog jag som uppvärmning, andra milen körde jag på lite hårdare och sista milen var bara sista sträckan in i mål helt enkelt. Jag tog mig i mål på tiden 3 timmar och 30 minuter. Min spurt var helt otroligt, jävlar vad jag sprang! Det loppet är jag faktiskt nöjd med, mycket för att jag faktiskt tyckte det var roligt och det är lite konstigt med tanke på att jag inte alls brukar tycka om att springa långt, det brukar bara kännas tråkigt. Men stolt är jag:D